Mazkhens Mhyrhan

ett stort grattis till Mhyrhan som blev försvarsmaktshund

med sin duktiga tränare Evis.

 

Här kommerMyrhan att berätta vad hon och evis pysslar med.
I höstas så gjorde dom anlagsprov till försvarsmakts hund. Nu i januari så började dom utbildningen.

Evis och Mhyrhan vinter spårar??????

framförgåendeträning

ska Evis ut och spåra i dag eller???

Jag heter Evis Persson och har fått förmånen att låna Mhyrhan av Gerd för att träna upp henne till min nya Försvarsmaktshund. Min egen FM-hund Wilda har blivit skottberörd och därför tar jag henne ur tjänst. Jag tänker berätta lite om hur träningen med Mhyrhan går.

Evis 3 egna hundar

Vi började med att göra inträdesprov till FM-hund utbildningen i slutet av november 2008. Det gick bra och utbildningen startade i januari. Jag gjorde ett eget upplägg där min tanke var att vi började med lydnaden för att lära känna varandra och jobba ihop oss som ekipage. Eftersom jag har tre hundar hemma (Wilda, Sampo och Lexie) lånade jag Mhyrhan på helgerna och måndagkvällar (då är det träning i ridhuset). Jag bestämde mig omgående för att ha flera delmål på vår väg mot FM-hund. Delmål ett var att tävla Lkl I med betyg på alla moment, vi anmälde till Rättvik 7:e och 8:e februari. Tyvärr blev Mhyrhan sjuk i mitten av januari efter att hon smaskat i sig en pinne som inte ville komma ut. Vi han inte träna som jag hoppats men begav oss till Rättvik ändå. Där genomförde vi båda tävlingarna med två nollor på lördagen (123.5 p) men ingen nolla på söndagen (155.5 p) alltså delmål ett nått, jippii! Mhyrhan tyckte det var jätteskoj med ekipagen på planen bredvid och hade koll på dem hela tiden. Hon tyckte också att det var fin hästskit i det ridhuset!

Alltså – vi behöver miljöträning!

vi forsatte under våren med träning av lydnad och spår i snö samt började med stillastående ljudmarkering. Mhyrhan var bra på att ta upp ljudet men inte i att hålla i det. Hon tyckte att markera att hon hörde när ljudet startade räckte! Vi fick trixa och fixa en del innan hon fattade att hon skulle hålla i det hela tiden. Vindmarkeringarna var bättre och tydligare. Jag var lite försiktig i början och belönade bara med godis men har nu börjat höja belöningarnas värde och hon får kampa med leksak.
Snön låg länge i vår så spårträningen kom igång sent, jag hade anmält till appellspår 19 april i Hofors, delmål två var att bli uppflyttad. Vi for dit inte helt klara med lydnaden (framförgåendet o apporteringen) och osäkra på var vi stod i spårnivå. Mhyrhan överraskade mig med att bli uppflyttad 259.25 p! Dessutom vann vi tävligen. Delmål två nått.

Vi fortsatte att träna spår och hade problem med markeringen av apporterna, hon var mer intresserad av vart spåret gick samt att hon spårade otroligt långsamt. Dock noga i spårkärnan. I utbildningen till FM-hund ingick att lydnadsdelen skulle vara klar till sista maj så jag anmälde till Lägre spår i Sveg för att sätta press på mig själv att träna. Den 24 maj hade kursen lydnadsprovet och vi fick godkänt på alla delarna. Delmål tre var uppnått!
Sista helgen i maj bar det av till Sveg och lägre spåret. Min största förhoppning var att vi skulle klara spåret inom utsatt tid och med några apporter med oss. Döm om min förvåning när hon spårar som en klocka och bara missar en apport! Tiden var heller inget problem!
Sedan passade hon på att vara i god form för lydnaden trots att det var 28 grader varmt och stekande sol. Vi nådde 497.5 p uppflytt och en andra plats! Delmål fyra uppfyllt med råge!
Av bara farten bestämde jag att vi skulle prova Lkl I en gång till och vi for till Bollnäs 23 juni. Målet var ett första pris och det fick vi fast Mhyrhan var taggad som en raket och nästan tjuvstartade på två moment. Vi fick 177 p och kom tvåa. Delmål fem klart!
Nu har jag blivit övermodig och gav mig själv utmaningen att träna in Lkl II till den 24 juli och tävla i Sveg eftersom jag ändå ska dit med Ellika och Lexie som tävlar Lkl I. Jag har även anmält mig till Lägre klass bevakning i Edsbyn 22 aug. Det blir som en koll av var vi står (om vi kommer med) inför certprovet som blir i slutet av september. Efter det vet jag förhoppningsvis var vi ska lägga krutet i träningen under september.
Jag har haft Mhyrhan hemma hos mig sedan maj månad och det har gett helt annat resultat i träningen. Vi kan träna på kvällarna och känner varandra helt numera. Hon kommer förhoppningsvis kunna vara kvar här hemma fram till certprovet.
Under sommaren är det tänkt att jag ska träna ljud-och vindmarkeringar samt spår så mycket det går. Tack vare goda kamrater som ställer upp och figgar har vi gått framåt och jag tror Mhyrhan har rätt bra koll på vad hon ska göra. TUSEN TACK NI SOM HJÄLPER OSS, INGEN NÄMND OCH INGEN GLÖMD!
Det är fortfarande spåret som inte är klockrent och går för sakta för min smak men vi ska på träningsläger några dagar i juli, få se vad det kan ge.
Jag upplever så här långt Mhyrhan som en hund med en otrolig arbetslust. Hon ställer upp när som helst och gör gärna nåt själv om jag är sen med att ta initiativet! Hon upplever svåra miljöer som självbelönande och klättrar gärna i branter eller på allt som tar henne högt upp. I lydnaden har hon bråttom om hon vet vad vi ska göra tex hinner jag bara säga kryp så har hon börjat innan jag ens tagit ett steg och sen kryper hon snyggt iväg tills jag säger stanna! Det går lite väl fort ibland i momenten (jag är inte van!) och blir fel men hon kan göra om momentet tio gånger till om det behövs. Hon älskar att tugga på apportbocken och har listat ut att den kommer fram så småningom på lydnaden därför håller hon koll på tävlingsledaren hela tiden! Till hennes goda egenskaper hör även att hon har en av-knapp. Hon kan ligga och vänta på sin tur utan att stressa upp sig. Mhyrhan är också trevlig med andra hundar och älskar att leka fint med valpar hon träffar på.
Denna summering av första halvåret skriver jag idag den 10 juli och nästa rapport kommer i slutet av september innan certprovet. Då ska våra två delmål som är kvar (godkänd lägreklass bevakning samt 1:a pris Lkl II) förhoppningsvis vara uppnådda och vi bör vara väl förberedda för slutmålet – FM hund.

till vänster evis och mhyrhan civilklädda   till höger mhyrhan på övning

Del två
Ack ja, det blir aldrig som man planerar! Istället för alla roliga planer hände följande:
14 juli inleds behandling mot noskvalster, hela flocken gås igenom.
18 juli rymmer Mhyrhan från min inhägnade gård två ggr samma dag!. Grannen på andra sidan landsvägen kommer hem med henne bägge gångerna, gissa om jag kände mig dum, här susar bilarna förbi i allt mellan 70 och 100. Jag hittade hålet i staketet och insåg att hon varit iväg och ätit någonstans för hon var stinn som en lillgris.
19 juli åker vi till Marma på ett träningsläger med collies.
21 juli på lägret skadar Mhyrhan ett framben. Hon har så ont så hon skriker. Akut till veterinär i Gävle och röntgen av ben, nacke och rygg. De hittar ingenting!? Smärtstillande i två veckor och vila. Turligt nog återhämtar hon sig snabbt och verkar inte ha ont mer. Lydnadstävlingen i Sveg den 24 juli var det bara att glömma och likaså lydnadsträning en tid framåt eftersom vi inte visste vad som orsakat smärtan. Troligen var det en sladd hon gjorde när vi tränade rutan, hon vände så fort så hon dunkade i armbågen i backen.
Vi tränar korta spår för att inte belasta benet till en början.
14 augusti börjar hon löpa! Det hade jag inte räknat med…. Adjöss men bevakningstävlingen som vi kommit med på 22 augusti, suck!
29-30 augusti har vi tälthelg med bevakningskursen. En höglöpande Mhyrhan sätter igång att yla som en varg mitt i natten, riktigt hjärtskärande. Instängd i sin bur i mörka skogen saknar hon sin flock och blir olycklig – inte så bra beteende på en blivande FM-hund precis……..
5-6 sept är det Bataljonsövning och jag får lov att ha med Mhyrhan en dag. Det var riktigt jäkla kul och hon skötte sig mycket bra. Kul att se hur hon taggade upp när vi gick (smög) med en grupp soldater. Resten av september tränar vi intensivt mot certprovet. Mycket spår och ljud men även vind och nattbas. Fortfarande problem med spåret, hon kan gå och göra lite annat rätt som det är men det går i alla fall sakta framåt. Ljud och vind känns okej men den där bastjänsten…. Hon är hur bra som helst dagtid, ligger bara lugnt och avslappnat men när det blir natt och hon blir ensam (tror hon) börjar ylandet! Hon har ju levt hela sitt liv i en flock så jag tror det är där skon klämmer, hon är inte van att vara helt solo och känner sig väl olycklig. Jag bannar henne när hon låter och hoppas hon ska glömma det dumma sättet till certprovet.

26-27 sept Certprov, vårt stora och sista mål. Jag har min vana trogen en väl genomtänkt strategi att hålla mig till. Lyckas vi inte nu så får vi ta oss en funderare.
Dag 1 – Patrullstigen med ljud och vindmarkering går riktigt bra. När mörkret faller blir det stillastående bevakning och det går också bra. Hon markerar och är alert, släpper lite när det drar ut på tiden men jag är nöjd. Bastjänst dagtid utan problem men sen blev det ju natt…….. Klockan 00.53 bestämmer jag mig för att starta Vildmarkscamp med garanterat varg yl! Då ljuder hennes stämma över lägret – hjälp! Jag kan ju inte göra något utan hoppas att basfolket säger åt henne på skarpen, som jag bett dem. Det blir faktiskt tyst men upprepas senare, tyvärr.
Dag 2 – Spår, med en trött Mhyrhan som nog inte sovit så gott på natten. Efter att jag klantat till det på upptaget kommer vi i alla fall iväg på spåret. Hon spårar bra och hittar två apporter plus slut. Någonstans har hon genat för så snabbt har vi aldrig kommit runt tidigare men vad gör det, vi klarade ju spåret!
Spänd väntan på att höra om vi blir godkända, och det blev vi!! Jippi ! – vårt mål är nått, Mhyrhan är nu FörsvarsMaktshund!

Vi ska nu försöka utveckla oss till ett bra fungerande ekipage inom Hemvärnets hunderi och så ska vi väl ta den där bevakningstävlingen till våren.
Jag vill sända ett stort tack till alla som hjälpt oss träna och speciellt till Gerd som lånat ut sin hund till mig och bistått med råd och hjälp. Mhyrhan har numer ett delat boende mellan mig och Gerd och det fungerar bra för henne. Hon har två flockar att välja på och verkar trivas med det!

Mhyrhans liv och leverne del 3

Tanken var att jag skulle rapportera löpande om Mhyrhan men, men det blev som det blev så här kommer en summering av året 2010 istället.
Efter certprovet hösten -09 provade vi en Lkl 2 tävling nere i Stockholm och det började bra med felfri platsliggning men när det blev vår tur att gå in på planen hade det börjat regna och då pratar vi regna – det var som att stå i en dusch med full sprutt. Från min nästipp for regnet som värsta vattenfallet och då hade jag ändå regnhuva. Stackars Mhyrhan, hon gjorde inte mycket mer än traskade runt och vägrade sätta eller lägga sig och jag förstår henne. Efter det tog vi det lugnt hela vintern för det var så himla kallt och det blev bara lite skidåkning. Mhyrhan drar inget vidare men med en hund framför kan man få styrfart i alla fall… Vi hjälpte till lite under vintern på Räddningshundsträningar och fick då möjlighet att träna sök i häftiga miljöer och det var jätteskoj, ju mer klättring det fanns desto roligare tyckte My det var! I februari var det dags för Lkl 2 igen i Rättviks ridhus och det gick nästan bra, 129 p med en nolla på rutan men kul hade vi!
Den 22 maj var det så äntligen dags för Lägre klass bevakning. Vi började med lydnaden och den höll vi ihop helt ok med 256,5 p sen var det spåret. Upptaget lite tveksamt men 9 p och sen bar det iväg på spåret – trodde jag! Nog spårade hon alltid men det kändes väldigt tomt på apporter… Jag tog tillbaka och tog om så länge tiden tillät men samma visa, ut och över en väg och bort från området. Det blev till att bryta spåret, jag är säker på att hon spårade vilt, den rackaren! Eftersom matte inte läst på reglerna trodde jag det var slut på dagen för vår del men det visade sig att så var icke fallet. Vi startade patrullstigen och skötte oss riktigt bra med 9,5 p (avdraget var mitt fel). När dagen summerades hade vi skrapat ihop 441,5 p och med noll på spåret räckte det till godkänd i alla fall och en tredje plats.
Veckan efter passade vi på att klara Lkl 2 med 169 p och en seger – äntligen! Efter detta bestämde jag att vår tävlingskarriär skulle läggas på hyllan ett tag och började jobba med spårningen istället. Mhyrhan är ju i första hand FM-hund. Diverse olika idéer provades under sommaren och plötsligt så lossnade det! Mhyrhan hade en annan intensitet i spårningen och verkade fått tag i självförtroendet. Tack Ulrika A för all hjälp och peppning, tror det var släphundskonkurrensen som tog skruv till sist.
I slutet av sommaren for vi till fjälls för att koppla av och ladda batterierna hos både folk och fä, och i september bar det av på Krigsförbandsövning enligt Hemvärnets nya upplägg. Vi agerade utbildningsekipage för GB en dag innan övningen och det var en jättefin erfarenhet och lilla My skötte sig bra och matte lärde sig en del själv också. Bland det roligaste på den praktiska funktionskontrollen var en bana med pop-up gubbar som jag skulle skjuta ner medan hunden lydigt följde vid min sida utan att tveka för skott och åtlydde mina kommandon. Det var många bra hundövningar under de fyra dagarna KFÖ:n varade och vi fick verkligen jobba både dag och natt. Mhyrhan och jag kamperade ihop med vår träningskompis Mocca och Eva-Britt och båda hundarna klarade av saker vi aldrig tränat på eller trott de skulle klara. Jag är fortfarande imponerad av Moccas spårning på asfalt i Gävle hamn med soldater både framför, bakom och ivägen på spåret! Vi blev utlånade till kompanier för olika hunduppdrag och det var spännande och kul att se hur bra hundarna fungerade.
På senhösten har vi börjat träna in rullemarkeringar för jag vet att Mhyrhans största talang är söket och tänkte vi skulle prova en lägretävling nästa år. Mhyrhan har flyttat till mig för gott och övergått i min ägo och jag tackar Gerd väldigt mycket för det. Jag ska tävla lite mer under 2011 fast jag inte är någon vidare tävlingsfreak men det är ett bra sätt att få fart på träningen vad gäller bevakning, sök och spår. Lydnaden är det jag är sämst på och minst intresserad av men den ska ju med den också så vi får väl jobba på det. Jag ska försöka skicka in lite bilder och några rader om våra med- och motgångar under året som kommer.